frillsan

Ibland har jag svårt att förstå att jag och tom har varit tillsammans så länge, i snart 5 hela år! På ett sätt känns det som att det var igår vi träffades, men samtidigt känns det som att vi varit tillsammans hela livet, för jag kommer inte ihåg hur eller vem jag var innan jag träffade honom.

Han har verkligen förändrat mitt liv, ända sen första gången vi var med varandra. Det känns så längesen, vem var vi då? Det pirrar i min mage bara jag skriver om det här. Jag är så kär, trodde aldrig att man kunde känna såhär starkt för någon. Jag blir bara mer och mer kär för varje dag som går. Vi har ett ganska stormigt förhållande och allt är inte en dans på rosor, men det är ju det som är livet, det går upp och ner och man tar sig igenom det tillsammans. Det känns som att vi har blivit mycket starkare och att vi har vuxit tillsammans.

Jag är evigt tacksam över att få vara den största delen i hans liv, det går faktiskt inte en enda dag som jag inte är tacksam. Han har väckt känslor inom mig som jag inte ens visste fanns, han får mitt hjärta att slå dubbla slag, en speciell blick av han och jag blir helt svag.

Jag kan inte och vill inte tänka mig ett liv utan han, jag är inte hel och jag vet inte ens vem jag är utan han. Han betyder verkligen allt för mig, jag skulle kunna offra precis vad som helst för han. Jag älskar han så det gör ont i hela mig, bokstavligen.

Jag är så rädd om han och om oss, inget eller ingen kan förstöra det vi har byggt upp. Jag har inte alltid varit så säker på oss som han har, när han redan i 6an ville bli ihop med mig och var så kär i mig men det var inte jag, eller det var det jag intalade mig själv iaf, men om jag ska vara ärlig så har jag nog varit kär i han ända sen då. Och i 9an blev vi tillslut ihop och jag kommer aldrig glömma när han sa hur glad han var att han äntligen fick mig och att man aldrig ska sluta kämpa. Och det är sant, jag kommer aldrig sluta kämpa för han. För ingen kan någonsin älska han som jag gör, ingen. ♥