frillsan

Frida är en tjej jag började prata med på Internet
och hur minns ingen av oss.
Men vi lärde oss snabbt att vi kunde prata
om allt mellan himmel och jord tillsammans
och vi märkte allt mer hur lika vi verkade vara.
Jag märkte också på en gång vilken stark tjej hon var
men den där glädjen av henne hade jag inte än fått upptäcka.
Men det kom en dag då vi båda tog våra mod
och bestämde oss för att umgås,
det tog ett ganska bra tag innan det skedde,
 för båda två var lite småblyga för varandra.
Den dagen vi umgicks var vi ganska blyga också
men insåg också ganska snabbt vilken sjuk humor vi båda hade
när Frida mitt i allt frågade seriöst "vad har du på din tacos?"
och båda flög ut i skratt.
Det är en typisk sak Frida gör, hon frågar och frågar och undrar,
hon är nyfiken till 1000 och det är en rolig grej med henne.
Hon kan till exempel fråga hur många människor
som sitter inne på en restaurang och äter
och mitt i allt slänga ur sig "vad är din favoritmaträtt?".
Frida är också expert på att byta samtalsämne (även jag),
det kan också börja med att jag och hon har en seriös diskussion
om något som hänt och sekunden efter
kan hon eller jag komma på till exempel
 "har du smakat den nya cornetton?".
Det som är bra med Frida och mig är att vi kan skratta åt saker som gör ont
och vi båda glömmer tid och rum när vi är med varann
för att vi alltid har så förbannat roligt.
Hon är en sångfågel, hon är en glädjespridare
och har ett skratt som liksom smittar av sig,
hon är min soulmate och min bästa vän.
Jag och Frida tänker i samma banor
och vi båda kan skrika åt varann att vi är horor eller vad som helst,
för vi vet bara inom oss att vi ändå inte menar något dumt med det,
vi skrattar istället åt det.
Frida är också mycket bra på att höja musiken när jag sitter och pratar,
eller skrika något från låten
men ändå hänga med, men det är bara sån hon är
och det är inget dumt med det för det får mig att skratta
och det är hon och hon är bra precis som hon är.
Frida har ett stort hjärta, ett hjärta av guld.
Frida och jag är också experter på att analysera saker
och Frida kommer ofta med dumma frågor när man pratar om något allvarligt som
 "vadå vad menar han med "
 "men jag ska gå hem"?,
Hon undrar då inte vad han menade med typ
 "jag hatar dig och ska döda dig",
utan det är just det där "men jag ska gå hem" som är det intressanta.
Frida är en unik person som inte går att finna varsomhelst
och jag är säker på att det är meningen att vi skulle träffas.
Det enda vi såg av varann för nått år sedan var en msn ruta,
vi hade ingen aning om hur vi klickade tillsammans,
eller hur kul vi kunnat ha, trots att vi pratade mycket om hur roligt vi kunde ha
så visste vi inte riktigt HUR jävla kul vi kunde ha.
Frida är en person som jag kan vara mig själv med,
som jag kan göra vad som helst inför utan att hon ska tycka jag är dum i huvudet
och jag är ganska säker på att hon tycker så också.
Frida förstår mig till 100 jämt, och det går att prata med henne om allt,
hon förstår mig ändå, vad det än är och hon ser inte ner på mig och jag aldrig på henne.
Med Frida är livet en fest, och saken är den att vi till och med har roligare utan alkohol i kroppen,
för tillsammans kan vi nog göra vad som helst utan att tycka det är särskilt hemskt eller så.
Frida har åsikter om mycket, tänker för mycket - precis som jag.
Men vilka åsikter vi än har, så är dom oftast lika. ♥